Början på september och höstfärger på löv och växter träder fram. Myggen är borta och temperaturen svalare än under högsommaren. I mitt tycke den allra bästa tiden för fjällvandring, och sådant kan man ju inte missa.
Upplägget blir dock annorlunda - start och mål blir i Nikkaluokta och vandringen kommer att bestå mest av dagsutflykter i området kring Kebnekaise. Men först skall Tarfala besökas..

Anländer med bil till Nikka vid middagstid och därifrån går vi (jag och Samuel) ett par kilometrar längs leden västerut mot kebne och Tarfala och slår läger. Till skillnad mot sommarens ljusa nätter kommer nu mörkret runt 7-8tiden.

Söndag: Går de cirka 16 kilometrarna som är kvar tills avtagsleden upp mot Tarfala. Tältar vid Darfaljohka. Regn och måttlig blåst

Måndag: Regnet håller i sig och det blåser kraftigare än under gårdagen. Temperaturen är någon plusgrad och vi går mot upp genom Darfalvaggi. Man brukar säja att det är 6grader kallare för varje höjdkilometer upp man kommer, eller 0,6 per hundra meter. Det märks väldigt tydligt för när vi kommer upp en bit övergår regnandet till snöande. Det blåser nu väldigt mycket, får senare höra att det varnats för stormbyar vilket verkar troligt att det var vid ett par tillfällen när vi inte kunde stå upp utan vart tvugna att tillfälligt sätta oss. Tarfala är ett ökänt blåsigt område och innehar svenska rekordet för hastighet på vindbyar med 81/ms från 1992. Stormgränsen är 25/ms och över 32,7 är orkan. Nu skulle jag gissa att några byar kommer upp i ca 25/ms och det räcker för att slita av Samuel sitt liggunderlag. Det stannar en bit bort och han hinner hämta det innan nästa by kommer. En stund senare är det min tur att bli av med underlaget. Jag har det stoppat mellan ryggsäcken och dess regnskydd, men på något sätt dras det loss och försvinner med vinden. Jag lämnar ryggan och springer efter i riktning ner mot forsen dit det såg ut att blåsa. Letar en stund och hittar det sedan några meter ifrån vattnet. Tur ska man ha ibland också!
Väl framme i Tarfala blir vi fundersamma hur vi ska göra, marken är allt annat än lämplig för att tälta på och vinden är nog stark för att man inte ska få en blund i ögonen. Jag föreslår att vi går tillbaks ner i dalen men Samuel känner sig lite krasslig och vill att vi sover över i Tarfalastugan och så får det bli. Vinden gör att det knakar i stugan.

Tisdag: Snön och blåsten håller i sig och alla planer på dagsutflykter uppför något berg skrinläggs. Ett par hurtfriska finnar som också tagit in i stugan tänker trots vädret försöka gå uppför en glaciär som leder till Kebnekaise sydtopp. Hur det gick för det vet jag inte men antar att de fick vända. Tappert försök dock. Vi går dock ner genom dalen och förbi Kebne fjällstation. Tältar en knapp kilometer väster om den där det finns vindskydd i form av skog.

Onsdag: Lite lätt regnande men hyffsad sikt och vi bestämmer oss för att försköka komma upp på antingen Kebne eller ett lägre och lättare berg vid namn Tuolpaguorni. Leden man följer är vid båda fallen den så kallade västra leden, men för att komma upp på Tuolpa tar man söderut en kilometer innan man når Kebnekaise. Så får det också bli eftersom vädret på 2000 meter verkar dåligt. Vi går uppför Tuolpagorni och snön är bitvis decimeterdjup. Uppe på toppen tar vi några kort och tittar nerför bergets stupande södra sida och fruktas över hur det vore att klättra uppför. Att vandra uppför i måttlig lutning känns avsevärt förnuftigare. Går tillbaks till tälten och slappar resten av dagen.

Torsdag: Gör en utflykt nere i Laddjuvaggi och har planer på att komma upp på bergsmassivet i söder. Dimman blir i tätaste laget och planerna skrinläggs. Tittar på anmärkningsvärda stenblocksprickningar.

Fredag: Går tillbaks till Nikkaluokta och eftersom klockan inte hunnit bli mer än 14 åker vi hem.

Stannar till en stund vid Laddjujavri för att fixa med packningen.

Höstfärgerna börjar träda fram

Tarfalastugan

Det här är Kebnekaise fjällstation sedd uppifrån en kulle

Högra berget bakom mig är Tuolpaguorni

Här är jag på Tuolpas topp!

Västra leden till Kebnekaise som ligger bortanför berget i mitten