Sa lod planen; cykling harifran Puerto Natales till nationalparken Torres del Paine, i den trekking under ett par dagar och sedan cykling tillbaka hit till Natales. Det skulle ta sju dagar.
Men utfallat blev annorlunda; taltet blaste namligen sonder.
8/2; Laddar med pasta kokt i det nyinkopta gaskoket, och runt elvatiden kommer jag ivag sugen pa nya aventyr.
Det borjar tufft, visste om att vinden skulle vara emot mig men raknade inte med att behova ligga i lagsta eller nast lagsta vaxeln i ett par timmar. Men jag har gott om energi och kampar pa, och det gar snabbare allteftersom vinden vrider pa sig och blir mer sid- an motvind.
Nar jag vid middagstid kommer till den lilla byn Cerro Castillo kanner jag mig nojd, och efter att jag fragat om lov hos markagaren slar jag upp taltet bakom ett par trad som ska skydda mot vinden. Blir tjenis med en vovve och vi har dragkamp med bl a ena taltlinan.
Konstaterar att Parmesano-ost verkligen ar en hojdare att ha till pasta, innehaller dessutom nastan 50% proteiner.
Att somna gar utan problem.
9/2; Tre pa natten; vaknar av att det blaser ordentligt, vadergudarna har verkligen ilsknat till och hostar o fnyser med all sin kraft. Far kila ut for att trycka ner taltpinnar som ryckts upp ur marken, och inne i taltet haller jag tillbaks taltduken som bagnar in ratt rejalt. Men det ar jobbigt att halla pa sa och somn far man inte sa jag forsoker intala mig sjalv att de rediga taltstangerna inte alls kan knackas.
Somnar om och kliver upp runt tio.
-Ny harlig dag!
Men blasten som nu kommer rakt ifran den riktning jag ska at har inte minskat under morgonen, och det ar inte mojligt att trampa sig fram, det blir till att trycka ekipaget frammat. Emellanat dras det upp damm, sarskilt nar nagon bil kor forbi, och nar det drar mot ansiktet kanns det som man hamnat i en blastermaskin.
Efter ganska precis en timme stannar jag for att utvardera laget. Tittar bakat och uppskattar distansen jag hunnit till ungefar tva kilometer. 2 km/h, i det tempot tar det 2-3dagar mer an beraknat att ens na fram till nationalparken. Och det ar 2-3dagar for mycket, sa jag far vanda om for att forsoka grejja lift pa nagot vanster.
Sex minuter senare ar jag tillbaks. En timme enkel vag alltsa, 1h 6min tur och retur.
Ar en valdigt liten by och nagon busstation finns inte. Och givetvis inte taxi, sa det blir att fraga nagon av de fataliga jeep-forare som stannar till har om man far plats.
Turen ar med och den forste jag fragar ar hygglig och har en plats ledig. Sallan har det varit sa skont att aka bil.
Hoppar av i borjan av NP:n och bara en kort stund senare finner jag en campingplats(forbjudet att fricampa). Slar upp taltet och gor kak.
Sedan kommer tva nissar och berattar att det har inte ar nagon gratiscamping minsann, utan det kostar 12000 pesos per natt.
Tycker det var haftigt sa jag packar ihop och trampar vidare ett par mil for att komma till en camping som har en "cerrado"-skylt(stangt) vid infarten. Rackarns.
Det borjar vara kvall och nasta mojliga taltplats ar flera timmar bort sa jag tar mig friheten att cykla in och sla upp taltet i alla fall, det kan ju inte skada. Och nagra tolv tusen kan ju ingen krava.
I tron om att ingen heller ska kunna komma och gnalla om "att campingen ar stangd" borjar jag for andra gangen att resa talten. Tji fick jag och en parkvaktare dyker upp bland buskarna.
-Halla dar! Jaha du ska talta, men den har campingen ar stangd minsann och har varit det i tre ar.
-Hick!
Ungefar sa lod en del av konversationen med den schysste nissen som kunde tanka sig att lata mig fa stanna en natt, bara jag pallrade mig bort runt morgonkvisten. Perfekt.
10/2
-Idag ska det promenixas.
Trampar forst till administrationscentret for att lamna cykeln dar och ta en buss till andra sidan parken, darifran jag via vandringsleder ska knalla tillbaka till cykeln.
Vandringen gar bra och som vanligt gor jag kvall runt 18-tiden.
11/2
Knallar brant uppat i en dryg halvtimme och kommer da till det som gjort parken varldsberomd, Torres del Paine;arna. Granitpelare som stiger nastan en kilometer rakt upp i skyn.
Haftiga ar dom.
Hamtar sedan taltet och fortsatter ugnefar fem timmar i bra tempo innan jag kommer till overnattningsplatsen. US 5$ kostar det, men eftersom dar finns varma duschar ar det vart det.
Koper aven en laskburk for 2$.
Ater och somnar som vanligt.
12/2
Runt 03-snaret, precis som forsta natten, friskar vindarna i och jag vaknar av fladdret fran taltduken. Bara att ge sig ut och fixa till uppdragna taltpinnar och lagga stenar pa taltduken. Noterar ocksa att ett gang israeler som ocksa har billiga talt tvingas ut ur sovsackarna for att gora samma atgarder.
Inne i taltet experimenterar jag med olika ideer for att halla tillbaks taltduken och avlasta taltstangerna. Klockan 05 blir jag less och drar sovsacken over huvet.
07 vaknar jag igen, och finner att taltet ansokt om fortidspension. En taltstang ar knackt och en plashallare for stangerna av avbruten. Ruckelgrejor!!
Sa vad gor man nu da? Foljer jag planen behover jag talta ett par natter till, och det ar ingen direkt hojdare med trasigt talt. Sa jag far vackert knalla tillbaka nastan hela gardagens etapp for att kunna aka minibuss langs den smala vagen till den storre, dar jag kan ta en annan buss for att komma till cykeln, dar jag darefter maste ta en annan buss for att komma tillbaks hit till Puerto Natales. Busenkelt.
Nio timmar tar hela busskalaset och 22.00 ar jag tillbaka har i staden, lagomt ledbruten.
Sa nu blir det att vila ett par dagar, ga pa museum mm, innan jag gor den sista etappen pa "Patagaonienaventyret". Det blir da att cykla ner till Eldslandet, nagot som inte ska ta allt for lang tid eftersom vindarna lar vara hyggliga for cykling i den riktningen.
Efter det blir det norrut med buss, mot varmen, stranderna och lata dagar. Harligt;=)
|