Wohoo, vilka finfina trekkingmojligheter det finns har Patagoniens bergstrakter!
Har just varit pa en tredagars utflykt runt Chaltèn, om det skriver bl a Lonely Planet; "some of the most beautiful mountain scenery in the world", och yes -it´s great!
2/2 Efter en skakig 5h-bussresa pa guppiga grusvagar nar vi den lilla byn Chaltèn, som inte har manga ar pa nacken och allt foretagande dar gar pa ett eller annat satt ut pa att serva friluftsare, for det ar vad man gor dar: Trekking, bergsklattring, hastridning, forsranning, kajaking mm.
Mojligheterna ar flertaliga.
Kakar pa restaurang och inhandlar proviant, det blir dock inte sa toppenbra mix pa den da jag inte har nagot kok, inser att det maste inforskaffas. Vadret ar fint, lite molningt men uppehall. Tanker ta det lite lugnt den har dagen sa jag nojer mig med att knalla till Laguna Torre. Ska ta 2h50min men med raska steg gar det pa 1h38min. Stigen ar ratt bra, torr och fin och gar over berg o kullar, genom skog och grona dalar. Nar jag kommer fram till Lagunen kan jag klart konstatera att "This is it!", trekkarnas trekk, naturformationernas plats pa jorden. Branta delvis snokladda bergsvaggar med glaciarer som trycker pa for att falla ner som isflak i det gron/turkosa drickbara fjallvattnet.
Taltplats ar ett par minuter darifran i en skogsdunge, perfekt for att dampa ev. vindar.
Smidigt nara for att fylla pa vattenflaskan har man forsen ocksa, och ljudet fran den tillsammans med susningarna i tradkronorna gor att den redan forlovande naturupplevelsen blir total.
Runt 22 blir det morkt och sover gott gor man iden har friska luften.
3/2, Duggar lite latt och solen lyser, vid ett berg kan jag se tva styckna regnbagar. Undrans om dar finns guld, ´om inte annat ar ju omgivningens varde metaforiskt sett att likstalla med det`, Sa lyder morgonens optimistiska tankande, och det ska foljas av en hel dags kontinuerligt regnande.
Proviantforradet tryter tidigare an beraknat, och jag far lov att slinka ner till byn igen, bara 11km, for att handla mer +ata riktigt pa nagon restaurang.
Pa vag nerat haller jag som vnaligt ut pa kliven och lyckas pa nagot vanster med att trampa snett -aj!
Efter nagra minuter gor det inte ont och jag kan fortsatta promenixa om an i langsammare tempo. TIllbaks till taltet ar jag alldeles blot av allt regnande och med fotleden i betraktande bestammer jag mig for att vara nojd med de 22kilometrarna, fast jag inte kommit mig en meter! Det ar att gora stegen frammat det!
4/2, Harliga tider! Nastintill klarbla himmel och en sol som lyser varmande. Ser ocksa att kladerna blitt torra, fotleden ar sadar. Svullen men funktionsduglig. Funderar om jag ska vandra vidare till andra sevardheter, men det verkar vettigare att knalla tillbaka till byn och lata fotleden fa laka.
Pa vagen ner slar det mig hur lik floran ar den europeiska, men inslag av t ex maskrosor, tussilagor och smorblommor. Luktar gott gor de, och hade jag bara haft Tyroler-byxor nar jag knallade dar i den gronskande dalen kunde man nog trott jag var i Alperna.
Val i byn far jag efter ett tag i sista biljetten tillbaks till Calafate, bra! Pa bussen sitter jag med en irlandska som rest en hel del har i sydligaste sydamerika, och hon tycker ocksa att det var ett riktigt toppenstalle det har, men Torres del Paine i Chile ska vara ytterligare ett stra vassare. Och det har man ju last om, sa da maste man gora det ocksa, bara att borja planera! =)
Forst blir det att vila nagra dagar har, sedan tar jag bussen ner over den chilenska gransen. Darefter cyklar jag nog upp till Nationalparken.
Harligt!
/Full fart frammat!
|