Tanken slog mig nar jag cyklat fardigt forsta dagen, skulle det vara mojligt att cykla de resterande 39 milen pa bara tva dagar? Kanske...
23/1, kom fram 22.30 till den lilla byn Tecka, dar jag skulle borja resan ut mot kusten. Vid den har tiden ar det morkt aven har, sa skenet fran gatlysena kom till nytta.
24/1
Taskigt vader, molnigt men uppehall.
Ar klar for avgang vid 7-tiden, men maste vanta till 08.30 da macken oppnar for att fa tag i proviant.
Borjar sedan att trampa, inte gar det superlatt direkt men framat iaf, nedfor nagra backar och sedan uppfor, langt.
Harligt ar det, stora vidder och enda ljuden kommer fran vinden eller de tillfalligt forbipasserande fordonen. Tanker for migsjalv nar jag tagit rast och dar i Patagoniens
duggregn oppnar ett kexpaket att "man trotts allt ar lyckligt lottad som far mojlighet att gora nagot sadant har".
Och det ar ju sant, manga ar och forblir ju forhindrade av diverse anledningar.
Avslutar dagen efter drygt elva mil, och vadret har under eftermiddagen vant till att bli perfekt. Sa perfekt att jag maste ta ett kort ut genom taltoppningen, mot det grona/gula
graset och de grona kullarna med den ovanligt ljusbla och med stromoln beprydda himlen i bakgrunden. Det har ar livet!
Summerar dagen, 11 av 50mil hann jag. Hm, hm, gar det att ta sig till kusten pa bara tva dagar?
Jag far ligga i da, fast medvind bor jag har ratt stor del av sista dagen. Hm, ok jag kor pa det!
Malet ar satt, blir tufft men inte omojligt.
25/1
-Fasen, skulle det inte bara vara 6 mil till lunchstallet? Och fanns den har nastan 4 mil langa uppforsbacken med pa kartan?
Ja, nej.
Uschiamig, igar seglade jag utfor en ruskigt lang backe, uppskattar den till 1,5mil. Inte brant man anda, nedfor. Det var helt schysst tyckte jag, men nu skulle jag fa ata upp det och med ranta. 4 mil ungefar, inte heller sarskilt brant men nagot irriterande! Arrgh! Hade varit nagot att plantera hemma, uppforsbacke fran kara Obbola till Vasaplan och sedan tillbaka igen.
Till min forvaning fanns det trotts allt en vandning, da det blev plant igen. Och nu borde jag vara framme vid servicestationen dar jag kan kaka lunch, enligt cykeldatorn har jag kommit mig drygt 6 mil nu. Och enligt kartan borde det ha varit cirka 60-65km. Inget sadant syns till, tur jag har ett par kakor kvar. Hungrig ar jag anda och vid 8 mil dyker restaurang/macken upp som en oas i oknen. Tuggar i mig en biff och en skal potatis, kollar pa kartan och den ar verkligen daligt gjord. Platser ar inte skalenligt utritade. Och en annan lustig sak, nagon som sett att man pa nagon skala borjar vid 0km, sedan fortsatter med 25, 50, 100 och 125? Hoppar alltsa over 75. Varfor gor man sa? Undrar tvart om man kan stamma det har "kartritarbolaget".
Naval, laddar upp med krubb och fortsatter sedan, nar jag natt samma distans som gardagens, drygt elva mil, ar jag vid en "by" bestaende av ett hus och ett museum, och slar lager inte langt darifran.
26/1
Huga, att jag inte cyklade mer igar anda! Nu har jag riktigt langt framfor mig. Packad och klar rullar jag igang ekipaget vid atta-tiden med vetskapen att det har lar ta hela dagen, om jag klarar det alltsa.
Backe upp, backe ner, mil efter mil och med sid/medvind gar det framat. Sen gar det valdigt fort frammat. Backen ar valdans brant och mataren visar pa 42,5mph, ca 65 knutar. - Sa skulle det vara hela vagen!, tjoar jag.
Uppfor blir det en kvart ungefar, sen satter det av nerat igen. Nastan lika fort gar det, och i 50 knyck sjungandes pa en omgjord "Karl den tolfte.." till "-Hans den forste korde hundra tusen knyck!.." och andra muntra visor susar jag mot en vagskylt och en gammal kak vilken jag galant gor honnor at, nar jag da far se att det pa bortre sidan av husrucklet star GASEOSA och COMIDA (mat, dryck). Och jag som nastintill ar utan vatten och hyggligt torstig och hungrig nyper att bromsarna sa gatt det gar. Tyvarr tar de inte sarskillt bra och jag far slapa ekipaget ett flertal hundrameter tillbaka i den haftiga backen.
Mat finns inte, och lasken ser ut att vara helt slut den ocksa. Men sa star den dar, inne i det morka hornet -en jatteflaska apelsinlask! Precis vad jag vill ha.
Satter mig och slurkar i mig av den goda drycken, far till den en macka severad.
Fortsatter, och det ar annu rejalt med nedfor kvar. Och cykeldatorn pajar, huff.
Kommer till Sarmiento klockan tre. Kakar en ny macka dar och energin fran halvliters-Pepsin verkar absorberas snabbare an vad jag hinner dricka, sa en till slinker ned. Gar at mycket vatska alltsa.
NU ar det bara 148 kilometer kvar. Toppen. Forst nagon mil sidvind, sedan ska den helt vara med mig. Kan ga..
Plant&platt ar det, skulle det finnas nagon "vilket land har de mesta lang-rakstrackorna" tror jag nog att Argentina skulle kunna presentera iaf ett antal goda kandidater.
Senare blir det annat. Tyvarr, eftersom det visar sig att varenda nedforsbacke ska betalas igen med lika dramatiska backar uppfor. Och det kostar tid, for att inte tala om energi. Pa ett stalle ar lutningen nog for att jag ska behova slita och trycka hela cykeln med packning, att trampa gar inte, sarskilt inte som trafiken for stunden ar nog haftig och vagen for smal for att man ska rymmas pa asfalten. Och i stengruset gar det tungt.
Fordommer dessa backar, till min stora forvaning verkar det som att vid aterstaende 32 kilometer ar det bara nedfor, vilket ar just vad som behovs for det borjar bli morkt. Emellanat ar det plant, men jag ar da i toppform och sparar inte pa nagon kalori i onodan. Full fart alltsa, klockan tickar ju.
20km kvar, 19, 18, 1 och, och, framme! Yes, 21.55 nar jag malet och vid vagkorsningens gatlampslysen avger jag ett lagmalt -tjoho, i made it.
Och nu da, ska jag ranna runt i en timme eller vad det kan ta for att hitta en camping? Nja, energin var tomd och en overflodig glukospartikel i benmusklerna var nog ungefar lika latt att hitta som en pingvin i centrala Sahara, sa jag bestammer att den narliggande fotbollsplanen maste kunna bjuda pa taltplats till morgondagen.
Slar upp taltet, utover gymnastiska stretchovningar samtidigt som jag tuggar chokladbiskvier, och vad dyker det da inte upp for nagon om inte markagarens anstallda som fortaljer att detta ar privat mark och inte nagon taltplats. Typiskt, nar borjade man med privata fotbollsplaner? Far iaf tid pa mig till 7 pa morgonen att vara borta.
Ett tag efter femtiden kor han forbi med bilen sin och tutar en gang for att jag inte ska forsova mig, vilket jag anda inte skulle gjort.
Packar och vid 6-tiden ar jag pa sprang igen. Sa mycket for min sovmorgon! Far info om en camping vid en narliggande by, trampar med stor moda dit
och finner den ratt omgaende.
I taltet mumlar jag -ha!, fa se den som nu kan fa bort mig harifran!.
Tar en dusch, vilket behovs, sen slaggar jag nagon timme till.
Och nu sitter jag har och knappar, med valkar i hander for tva, stjart-om for fem och med traningsverk for tio med magen full sedan jag frossat loss pa en "at sa mycket du vill"-restaurang. Ocksa kan jag konstatera att rubriken pa den har uppdateringen kunde varit endast med utropstecken. !
Hasta luego, amigos!
|