[Gå tillbaka]
Ämne: Svensk Vår

Thomas 2002-12-11 02:07:52 IP: 200.60.180.129

..skulle kunna vara titeln pa en deckare. Eller som beskrivning pa klimatet runt oarna i Titicaca-sjon, vilket ar passande.

6 dec, 17.30. Dags att ge sig av mot Inkarikets forlorade stad, aker pa kvallen eftersom tagbiljettpriset ar ungefar det dubbla for resor under lampliga tider.
Runt 19 ar vi framme vid taget, ater, hoppar ombord och taget satter av planenligt 20.00.
Ryckigt kan det tyckas, atskilliga stopp gors utan forklarad anledning, kanske nagon slags sakerhetsatgard for overgangsplatser, och efter tva timmar ar vi framme.
Stortregn, harligt. Bara att bege sig till hotellet och hoppas pa battre vader till efterkommande dag.
Efterkommande dag har vi battre vader, faktiskt ganska perfekt. Uppehall, soligt och endast ett par moln.
Machu Picchu ter sig annars an vad man far intryck av fran foton, mer "levande" pa nagot sett. Ruinerna imponerar mer allteftersom man fran en hojd blickar ner pa de diversiva konstruktionerna och funderar over hur det sag ut pa den tiden.
Hjalp far man av de lamor som strovar runt och de uppkladda indianerna som antagligen narvarar just for att satta fart pa historiefantasierna.
Terrasserna dar de odlade sina grodor haller en friskt gron kulor och i vattenledningssystemet som ringlar genom byggnaderna sipprar vattnet fram som det sakert gjort i 500 ar. Mitt bland ruinerna pa en grasplatt star ett ensamt trad och ger svalkande skugga till en grupp turister. Lyfter man pa blicken rekognoseras det pa ett narliggande berg en kyrka, som verkligen kan satta snurr pa folks sa ofta redan djupa konsiderationer.
Hur fick man upp stenarna? Sidan mot MP dar den ar belagen ar alldeles for brant for att man ens med storsta mod ska kunna klattra upp, en annan del av berget verkar aningen mer lampad, dock skulle det kravas flera timmar for en person att fa upp 1-2 stenar.
Alternativt kan de ha haft nagon vinsch-anordning.
Vilketsom skulle det ta mer an rimligt med kraft.
MP fortjusar, precis som ryktet sager.
Morgonen 8:e aker vi tillbaka till cusco, ater och bussar vidare till Puno, belaget vid den stora sjons vastra sida. Sammanlagt ung 12 h transport den dagen. Puh.

Mandag, 9 dec.

8.30 puttrar vi ut fran hamnen i den halvfulla baten i riktning mot "de flytande oarna", gjorda av vass. Val dar kan konstateras att boendeformen som Uro-folket anvande for att halla sig undan bl a Inkorna fungerar. Tre meter tjockt ar lagret och gungningar ar inte uttalade. Daremot kan vassen ha blivit mjuk pa sina hall. Allteftersom den ruttnar lagger "Uro"-folket(numera finns inga renblodiga Urosar kvar efter att de beblandat sig med landfolk) ut nya lager av den mangbrukliga vassen.
Forutom att dessutom ata den och tillverka hus kan den anvandas till att konstruera batar.
Vilket "havsfolket" gjorde. Likadana batar fanns dar som man for en tia kunde aka till en annan o med. Det gjorde vi, och den lilla baten som tydligen hade kapacitet for tjugo personer gick stadigt fram i vattnet allteftersom kaptenen rorde aran eller paddeln i sidleds langst bak i baten.
Overnattning skulle ske pa en vanlig o, och fore det var dags att krypa till kojs, sa, hor och hapna, skulle vi alla och da aven jag kla ut oss i lokalbefolkningens klader for deltagning i dans.
Schalingen tankte jag, hur skall detta ga! Senast nagot sadant provades pa var ju i mellanstadiet.
Till min lycka sags att ovriga akrobatkandidater inte heller var de mest hermelinska allkonstnarer, och svarighetsgraden var sadan att jag nastan kunde halla efter.
Anna som hade halvt om halvt blivit strypt av den tajta magbandsatdragningen for daremot fram ledigt som forellen i forsen.
Overlevde gjorde vi bada och nasta dags strapatser var inte lika dramatiska, men att minnas efter en o-promenad var det pa nagot satt ovanliga lugnet som rader dar bland bergen och runt sjon.
Tankte gjorde jag att det har maste vara en plats bland de battre for att stressa av.

Nu ar vi tillbaks i Puno och morgondagen ska anvandas till att trampa in i Bolivia.














Svar på detta ämnet:
Namn:
Epost: