28/10, i dalen 'dar man blir over hundra ar', Vilcabamba i sodra Ecuador. Ett stalle dit folk aker for att relaxa, och vad skulle vara battre efter atskilliga timmar i bussar, tranga som manga. Badar yacuzzi, far valkomstdrinkar, ser nagon film, spelar pingis, lanar cykel osv. 8$/dag for allt.
31/10. Mot Peru! Aker buss i ungefar sex timmar, overnattar i en by vid gransen som kallas Macara.
1/11. I Peru! Efter sedvanliga pass-formaliteter och utratade fragetecken kring transportfragor kommer vi oss till Sullana med var taxi, vilken strackan med blev 125km och endast tog 1,5h, vilket ar en hastighet som man kan resa har at efter dygn i bussar pa andernas branta serpentinvagar.
Darifran med buss till Piura och Chiclayo.
Forsta intrycket av Peru ar att folk har den lortiga vanan att kasta alla sopor ut genom fonstren pa bilarna. Dikena langs vagarna ar fulla av brate. Noterbart ar ocksa att folket pratar betydligt otydligare (som om det inte vore knivigt nog anda!) och snabbare.
Enligt resebockerna bor man kasta getogon pa sina vaskor i det har landet, eftersom en del folk inte har sa mycket emot att addera en eller tva vaskor till sin egna kollektion.
Det var den bistra sidan. Den andra ar att det har landet rymmer fantastisk natur och oslagbara sevardheter. Narmast tanker jag pa Cordillera Blanca, bergsomrade som sags vara vackert i sarklass och hysa nagot av varldens basta trekking. Sevardheter ar ju som bekant Inkas ´Lost city´ i Machu Picchu vilket vantas bli en hojdare, likasa Nazca-linjerna.
Till Huaraz-omradet, dar Cordillera Blanca ligger, har vi cirkus 15 timmar i buss. Pust!!
Far se om man hinner i morgon eller om det blir tva dagars resa. Val dar blir det att stanna i ung en vecka, hyra trekkinggrejer och stalla in nasan pa nagon lagomt lang led.
Ska verkligen bli lajbans.
Chau!
|